Jag är missnöjd över helgen, Joel gjorde de sjukt bra men jag BARA klantade mig! Mamma har sagt att man måste åka dagen innan om man ska åka till Umeå (30 mil) men vi glömde väl hur långt det verkligen var till Kiruna (32 mil) så vi åkte samma dag (fredag), vilket gjorde att Joel var stressad och nervös när vi kom fram! Han blev ju inte precis lugnare av att man hade 40 min mellan klasserna och då var inte ens banan klar! Frågade mamma om jag skulle värma innan klassen börja men hon sa nej! Så 15 min innan första start var banan klar och ja stressade runt vilket slutade med att Jojjo var jätte stressad och stark så fick nedslag i grunden. LB, Jojjo var fortfarande väldigt stressad men jag bytte bett på han så han var inte lika stark! Även denna klass hade jag 15 min på mig! Den slutade också med ett nedslag, lite förbannad på mig själv att vi inte åkte dagen innan!

Lördag...Jojjo hade hunnit landa lite mer och var inte alls lika stressad, jag red fram han i skritt och trav innan jag gick banan så jag bara hade galoppen & hoppningen kvar! Enkel bana jag skulle satsa! Går in och rider katastrofalt men ponnyn ställer upp och går segrande ur klassen! HAN vann LC helt ensam och jag är arg på mig själv för att han inte fick stöd och hjälp! LB öppnade banan 10 min innan första start så jag sprang runt banan, när ja ska gå till ponnyn så säger 3-4 pers att mamma söker mig så jag är stressad när jag sätter mig på ponnyn rider fram och försöker visa mig som lugn (fast jag var allt annat än de)! Hoppar fram och då börjar människor sänka hinderna och då fick ja panik, efter många om och men så är jag klar där, jag går ut ur ridhuset och de bara svartnar framför ögonen på mig! Jag tar tag i Joels man för att inte ramla av, mamma kommer ut och ser att de inte är som de ska! Jag öppnar säkerhetsvästen och mamma springer och köper Marabou och Ramlösa, dricker och käkar lite innan jag går in på banan! Svär att Jojjo var helt ensam utan hjälp och de var taskigt att gå in och göra den rundan! Väl ute så öppnar jag västen, hoppar av ponnyn och sätter mig på huk tills mamma kommer, hon ringer ner Jens och ber han bogsera mig till läktaren där ja lägger mig ner och dör eller njaa samma känsla iaf!

Jag vet mycket väl att jag gjorde fel att åka så långt och tro att han ska tävla sen och på lördagen när jag fick blodsockerfall men red ändå! Men man lär sig varje dag:)