Men jag känner ingen ork eller lust, känns som att jag nästan står på botten till dom djupaste djupen! Sjunker likt en sten till botten. Ett urdrag ur ett inlägg innan skolan började:

"Ser bara ett mardröms år framför mig, ingen sömn på nätterna och ständigt oroande över stämningen. Vill inte tillbaka, jag VILL verkligen inte! I rather die, men jag måste. Har alla friends där och älskar dom verkligen, men måste samtidigt ta konsekvenserna i vad jag ger mig in på....de är ungefär som att stå på helvetets stupkant. Antingen så har man kompisar som stöttar en och bygger träbron över, minsta lilla planka som låssnar så sviker en vän och stupet är närmre. Jag ser den snöklädda sten pelaren i mitten med sin inbjudande look. Längs vägen är de stadiga plankor som inte kan låssna men jag ska ta mig hela vägen till snöpelaren. Jag ska inte ge upp, jag ska ta mig över."

Och de är fullt sant, trots att ja skrev de på ett lite mer poetiskt vis så är de full sanning! Nu har de blivit värre, ja är inte så stark som jag borde vara, jag har tappat 5-6 kilo i vikt dom senaste 2-3 månaderna!! Och tonvis med muskler, när ja är frisk på sommaren utan kränkningar runt halsen så ser jag ut som ett muskelpaket, men när människor gamla som unga kränker mig på ett sånt förnedrande sätt så känns de som att världen rasar, de ska inte vara så i en vanlig skola, de ska vara kul att gå till skolan! Man ska kunna känna att *wow jag går hit och gör ett bra jobb och betygen blir bättre* men så är de inte. Jag utsätts dagligen för mobbing (så som utfrysning, korta toner och kommentarer har även fått skriket hora och jävla fitta i korridoren)! Jag håller inte för sånt, jag är människa och jag går sönder!!!

Om man säger en sak te någon å sen säger "ja men säg inte att jag sa de och sprid det inte vidare", nästa dag vet hela skolan. Ja ska tamefan bli munk, dom svär evig tystnadsplikt och de är en jävligt bra väg!